Sara kommenterade och frågade vad som hänt egentligen och varför jag går på rehab. Då kom jag på att det har jag ju inte berättat. Så här kommer det!

För cirka ett år sen fick jag jätte ont i ryggen. Har sedan dess gått till olika läkare och naprapater men det har inte blivit bättre. Så nu i somras tröttnade jag och gick igen till läkaren som beställde en röntgen till mig. Det visade sig att jag har diskbråck i kota L5-S1.

Senare fick jag remiss till Magnetkamera för att se om diskbråcket hade nervpåverkan, och som tur är så hade jag inte det.

Läkaren skrev ut massa smärtstillande och antiinflammatoriskt samt en remiss till ryggcentrum i Nacka sjukhus. Efter en månad med 50 % sjukskrivning fick jag komma dit på en provdag. Fick prata med psykolog, socionom, naprapat och läkare som även gjorde massa tester och såg hur jag rörde mig. I 4 timmar höll vi på och BÄSTA mamma satt i väntrummet och väntade.

Senare den eftermiddagen ringde dom och sa att dom trodde dom kunde hjälpa mig och att jag hade blivit antagen. Vilken lättnad det var för mig! Äntligen skulle något hända och jag hade nu chansen att bli bättre!

Så jag blev 100 % sjukskriven, som jag fortfarande är, och åker på rehab 2-3 ggr i veckan. Då är det föreläsningar, kurser, läkarbesök osv på schemat.

Det kommer ta ungefär 1 år för mig att läka. Om jag nu inte behöver operation. På den här tiden kommer jag behöva rehabträna och inte kunna träna som vanligt folk. Sen behöver jag fortsätta träna resten av livet för att se till att diskbråcket inte kommer tillbaka.

1 månad har gått på ryggcentrum och jag har två månader kvar.